Jag funderade och funderade, och ju längre jag spånade på ämnet kom jag bara att tänka på alla saker jag INTE skulle göra om jag vore en kändis! Så, here we go:
Om jag vore kändis, skulle jag inte skilja mig lika ofta som jag firade födelsedag eller byta partner med mina vänner. Att dejta second hand verkar vara en grej som verkligen kändisarna hänger sig åt!
Inte heller skulle jag använda den lilla makt jag hade till skitsaker som att få mina släktingar avskedade om de inte passade sig, eller att fronta hela min familjs kriser för att vinna sympati och trovärdighet. Familjen är off the limits.
Jag skulle heller inte köpa sju olika Hollywoodmansions och några supervåningar strategiskt utplacerade över hela världen: och sedan ändå vägra bo i dem och hellre leva mitt liv på hotell. Jag är kanske patetisk, men hela grejen med att få komma HEM till sitt eget hem, till trygghet och lugn, skulle jag aldrig kunna avvara. Jag skulle känna mig så fruktansvärt ensam och vilsen utan mitt hem, och dessa jättepalats skrämmer mig! Hur gör man (mörkrädd och allt) om man helt ensam, utan tjänstefolk, vill gå och hämta ett glas vatten mitt i natten?!
Och som kändis skulle jag absolut inte riskera hela mitt äktenskap och hamna i skilsmässa efter att ha råkat haft sex med Paris Hilton. Ska man göra dumheter får man väl i alla fall göra det med stil!?
Det var bara några få av alla de saker jag kom att tänka på. Utöver detta skulle jag inte ta droger eller dricka mig redlös och göra allt för att hamna i skvallerblaskorna. (Ja, det finns ju faktiskt riktigt kända människor som aldrig figurerar med ändan bar på front page). Jag skulle heller inte svälta mig för att passa in i idealet, eller bära genomskinliga kläder. Hur känd jag än skulle bli, skulle jag fortfarande komma ihåg att inte hela världen behöver se mina bröstvårtor i designerplagg. Less is more är verkligen ett begrepp som många kändisar tycks tolka lite för ordagrannt.Så, det där med att vara känd skulle jag nog med andra ord vara rätt så dålig på. Tur att man bara är den man är =)
Tjing!
Tankebanor & ögonblick 
19 10 2008 at 20:26
Nä du, pinglan, jag skulle inte heller vilja vara kändis. För det första har man hela allmänheten på sig eftersom media är som hökar och sedan kan man inte bete sig som man vill utan att det ska bli löp och uppslag om det. :SJag föredrar att vara relativt anonym. Det enda som stämmer i min blogg är mitt namn. 😉Ja förutom vissa historier men för övrigt – anonym. Kram kram L
19 10 2008 at 22:49
Ja du hade då blivit en riktigt dålig kändis! Haha… 😉 Och det är ju skönt att vi kan vara oss själva utan att allt vi gör hamnar i tidningen.Kramis
20 10 2008 at 10:59
DET var en smart vinkling på kändisskapet.Nej, för sjutton, inget kändisskap här heller. Aldrig!!Kram!
20 10 2008 at 15:55
Hejsan!Ursäkta för att jag inte gjort någon kommentar tidigare även om jag varit här och läst.Åh, så bra Du fick till detta med att inte vara kändis eller vara kändis.Det var pricken över I:et perfekt.Ha de gott! Kram…
22 10 2008 at 16:24
Liselott: haha, om de enda som stämmer i din blogg, är ditt namn, då blir jag ju lite lätt orolig!? Tänk, det betyder ju att du kan vara en skittrist liten tant eller en man med ölmage…hihihi. Men alla snygga bilder ljuger väl inte? Kram bruden!Stef: ja men visst sörru, jag skulle vara helt lost i hollywood! De andra kändisarna skulle skaka på huvudena och tokdissa mig på röda mattan när jag kom glidande i helt fel kläder, skum dejt och surmulen min mot fotograferna =)Annika: jag håller med dig, som vanligt faktiskt! Att vara känd verkar vara ett heltidsjobb med högst tveksamma förmåner…tjing!Lotta: det är ju bara roligt att du tittar in då och då! Jag kan ju inte låta bli att vara lite kreativ när jag får så bra teman varje vecka att spåna vidare på =) Kram
26 10 2008 at 09:23
Kollar in ditt fredagsinlägg!Gillar termen ”second hand”-dejting! Det är ju sant, edet är ju verkligen så! Det känns ju som om Hollywood borde vara tillräckligt stort för dem att hitta någon ny utanför den närmaste bekantskapskretsen. Det kanske iofs är svårt att ha ett förhållande med någon som inte lever samma crazy Hollywood-liv. Å andra sidan verkar det som om de som gifter sig utanför Hollywood blir lyckligast. Också sant det där med att de har en massa hus överallt men bor ändå på hotell. Om det är servicen de är ute efter så är de väl ändå tillräckligt rika att ha en massa uppassare i det egna huset!